Loquitur

Jag har inte somnat än. Varför vet jag ej. Någonting gnager på mig, men jag känner inte mig nervös eller orolig inför något alls,eller ledsen. Kanske är jag hypad som fan efter Phontrattsrepet fortfarande, men jag tror att det är något mer. Kanske har jag precis kommit på att det finns en mening med att jag lever, att det finns en mening med att jag inte blev knivhuggen eller skjuten natten jag blev rånad. Precis som kuratorn sa så var det inte menat att jag skulle dö, utan det fanns en mening att jag fortfarande skulle fortsätta leva.

Jag hatar att man alltid får dom här tankarna i huvudet när alla andra sover och när man själv borde sova. Det är meningen att jag ska grubbla på det här själv, det är mitt problem.


Dessutom slog det mig när jag läste igenom det jag har skrivit att jag är precis som en tjej, hahaha. Funny.

Jag blir iallafall hemma imorgon också, har fortfarande feber och är yr. Jag har dock för mig att jag har planerat något på kvällen, men jag kommer fan inte ihåg vad. Äh det löser sig. Nu ska jag dricka thé och vänta på den som öppnar idag på mitt jobb så att jag kan ringa och sjukskriva mig. Kan jag inte få bli frisk snart?

Men vad vore väl en bal på slottet...