Loquitur

Så.. idag var det rättegång från när jag blev rånad i mitten av Augusti av fem killar med kniv och pistol. Bara den yngsta killen som bara är 16, fast fyllde 17år nyligen (medans han satt häktad) blev häktad för rånet. Dom andra blev iallafall häktade i samband med rånet av godiskiosken på portalgatan. Iallafall så satt jag där bredvid åklagaren och mitt målsägarbiträde och stirrade tomt ut i luften. Sen kom killen in med assistans av två biffiga poliser. Mina känslor svajade som fan och det blev liksom...verkligt. Ännu värre blev det när jag fick reda på att killen bor i nyby och hans flickväns syrra går på Heidenstamsskolan och är inne i affären i stort sätt varje dag. Dom vet alltså vart jag jobbar, och flickvännens kompisar vet vart jag bor. Det känns fan inte bra, men jag ska ju ändå flytta snart ändå.

Iallafall så fick jag till världens snyftarhistoria om hur dåligt jag har mått och lät darrig på rösten, lyckades beskriva allt detaljerat medans killens försvarsadvokat satt och drog händerna i ansiktet på sig själv och lutade sig tillbaka i stolen och såg röd ut i ansiktet. Jag hånlog.

När det var dags för killen att bli förhörd om vart han hade varit osv så visade det sig att han hade ljugit i polisförhöret, sagt fel saker, försökt slingra sig och sa olika saker hela tiden. Advokaten såg nu ut som en jordgubbe. Medans satt mitt målsägarbiträde och viskade hur bra jag var, och då släppte alla oroliga känslor och jag blev jävligt självsäker.

Tyvärr så fanns inte fotobilagan från konfrontationen på plats, så jag måste dit som målsägare på Onsdag för att bli förhörd igen, och imorgon ska jag dit och lyssna när det är dags för butiksbiträdet att bli förhörd.


Det är mycket nu, men jag mår iallafall bättre nu än vad jag har gjort från och med när händelsen inträffade.


Dessutom så yrkar målsägarbiträde på etet lagom saftigt skadestånd som känns väldigt nära just nu ;)

Puss!